Birgit Prinz - FK Kafka 3-1

Det såg mycket osäkert ut inför match. För det första lutade det åt en walk-over så sent som en bra bit efter tidpunkten för avspark men dessutom var folk var på vissa håll lite stela och rostiga, och undertecknad satte faktiskt ett litet frågetecken för inställningen. Den var blandad. Man kunde exempelvis se Micke ha uppenbara problem med tekniken på den obligatoriska kvadraten. Stefan G gick mest och muttrade nåt otydligt om att han "får se" om han ska spela nåt....."kanske...". Drog fötterna efter sig och släpade på en sunkig plastkasse.

Motsatsen var Mattias som var på plats tidigt med en hungrig min, sprittande ben och en helt ny komplett Adidas-dress från topp till tå, fabulöst välmatchad i färgerna svart och vitt. Klockrent!
Och vad ska man egentligen säga om Måns Wiklund, denne elegant som glider in lagom till avspark med värsta maginfluensan. Iförd shorts och mössa dominerar han och försöker gå på knock i både Uli och Gerd Trophy-jakten.

Matchen ja, den inleddes med ett hyfsat bolltrillande Birgit (trots gropig plan) och det hade inte gått mer än någon minut på matchuret då undertecknad blir serverad ett välavvägt uppspel på mitten av banan. En lyckad mottagning och vändning i samma moment gör att jag tidigt ser Måns i en tajmad djupledslöpning. Ett snabbt pass och ett lika snabbt och välplacerat lågt skott till vänster ger 1-0 på tavlan.

Sen var det skitspel ett tag, vi släppte nog t.o.m. in ett mål har jag för mig. Var säkert 1-1 i paus, eller nåt, det är egentligen helt irrelevant. I andra kom dock Birgit ut fast beslutna om att bryta trenden från förra året med snöpliga och orättvisa poängförluster. Man hade läst in sig på motståndarnas anfallsspel och kunde med relativ lätthet koppla greppet om matchen. Och som man gjorde det! Magsjuke Måns har oändligt med tid på sig att från vänsterkanten måtta ett hårt skruvat inlägg mot bortre delen av straffområdet där Ola låg och lurade på distans. Det sa bara pang...med en vacker volleyträff via båda stolparna tvingades motståndarnas burväktare vittja nätet för andra gången. Vi får se hur länge det står sig som årets mål.

Spelet fungerade betydligt bättre nu även om chanserna till att punktera matchen inte riktigt ville infinna sig. Mot slutet filmade motståndarna till sig ett par frisparkar utanför vårt straffområde som hade kunnat bli farliga om de haft ett uns talang. Det var en tidsfråga innan det rättvisa 3-1-målet skulle falla, och det såg enormt enkelt ut. Bra spelare har förmågan att få det ohyggligt svåra att se enkelt ut. Återigen magsjuke Måns som regissör, från sin vänsterkant styr han över en snabb spelvändning med höjd blick och bollen som klistrad vid foten. Ett oväntat instick till Stefan Gustavsson, som för ovanlighetens skull orkat sig ända upp i straffområdet gör att segern är klar. Passningen är perfekt men ändå klagar Stefan efter matchen att han var tvungen att koncentrera sig nåt enormt för att inte bomma avslutet....men mål blev det, och 3 myyyyycket sköna poäng.

Undertecknad lyckas sedan med konststycket att sabba den goda stämningen genom att totalt supa bort all koncentration vid det obligatoriska hurrandet efter matchen. Maken till dålig planering och koordination har sällan bevittnats på heden under korpens 40-åriga historia.
Hoppas få fortsatt förtroende till nästa match trots detta.

Forza Birgit!